Kommit långt, men har längre att gå
Igår kväll så hade jag en riktig down period. Jag var fruktansvärt nere och allting var bara jobbigt. Allting snurrade i huvudet och tillslut så bara brast allt och jag bröt ihop totalt. Jag kände mig så värdelös och tårarna rann ner för mina kinder.
Men efter att jag fått öst ur mig allting till en vän och fått lite bra respons, plus en natts sömn så kändes det idag mycket bättre :)
Och jag måste försöka tänka positivt hela tiden, att se till hur långt jag har kommit istället för hur långt jag har kvar. Om jag bara lyssnar till min kropp och tar hand om den så kommer det har bli riktigt bra tillslut :)
Denna bild visar att jag har kommit en bit på vägen, att jag kan göra det här!
Kommentarer
Trackback
